Om låtarna på Hopptorn

86:an kör förbi
En låt om total ensamhet. Det bor en man i vårt område, som alltid sitter ensam hemma och ser på TV. Ibland super han och ser på TV. Låten var från början ett försök att leva sig in i hans situation, men kom nog att handla om någon annan till slut. Jag hade lite problem med att strukturera texten och fick några goda råd av Christina Kjellsson.

Sisyfos Volvo
Det här är den enda låten som jag hade börjat på innan Jag skulle ha lyssnat på Kvällsekot kom ut. De första dubbel-versen och refrängen tror jag är från hösten 1998. Sen körde jag fast. Jag hade det dåliga omdömet att provspela den på en fest innan den var klart. Responsen var så vissen att jag fick lägga undan låten några år. Hösten 2000 tog jag tag i den igen och skrev klart en version som vi spelade in i januari 2001. Den texten skiljde sig rätt mycket från den slutgiltiga versionen. Jag inbillar mig att det finns en viss påverkan av Stig Sjödins Sotfragment som jag hade med mig under många mörka spårvagnsfärder. För mig känns det som en oljemålning som man jobbat länge med och fyllt med en massa lager färg. Det finns ett antal verser som blivit över, till exempel en som börjar så här: ”Jazztrollet fräser en räka på guldkrogens sjaskiga scen.” En annan handlar om apan som rymde från cancerkliniken. Jag är nöjd med hur låten blev till slut, och att Ola Magnell är med och sjunger kör gör ju inte saken sämre.

Dalsland
Jag och Maria var på kanotsemester i Dalsland sommaren 2001 och fick några riktigt fina dagar. Sista kvällen slog vi läger på en liten ö utanför Bengtsfors. En flaska vin korkades upp och sen satt vi och praktnjöt medan solen gick ner. Väl hemkommen skrev jag visan. Och jag lovar - jag har inte blivit sponsrad av Dalslands turistbyrå.

Landsbygdsromantik
En rolig och kämpig låt att skriva. Versmåttet är lite knepigt, så jag fick slita ett tag innan jag fick ihop det. Egentligen skall man inte skriva på det här viset. Det är alldeles för mycket skruvade bilder på för kort tid för att man skall hänga med som lyssnare. I varje fall verkar det så när jag spelat den för publik. Men själva historien är enkel, och på skiva tycker jag den borde fungera.

Snabbgas
När jag började fundera på en ny platta efter Jag skulle ha lyssnat på Kvällsekot så var en av grundtankarna att den skulle bli mindre spretig. Å så gick jag och spelade in ”Snabbgas”! Melodin skrev jag på gitarr varefter jag gjorde ett arrangemang i mitt notskriftsprogram. Idén till bebop-stuket fick jag från en Charlie Parker-platta som jag lyssnade mycket på i samma veva. 2002 firade jag och Maria midsommar i mina föräldrars hus i Borås tillsammans med Michael Thorén och hans fru Karin. Jag spelade låten för honom. Han tände direkt och tyckte att vi skulle göra den med Gilbert Holmström och IA Eklundh. Gilbert kände jag sen inspelningen av ”Nu börjar Rapport”, men vem IA var hade jag ingen aning om. När jag senare kollade upp honom på nätet blev jag lite skakig. Det visade sig vara en världsstjärna inom sitt gebit. Han såg lite farlig ut på bild, men var en sällsynt trevlig prick. Jag bad Gilbert skriva ett arrangemang till låten. Gunnar Petersson på trummor och Petter Eriksson på bas såg till att det kokade gott i kompet, och alla verkade inspirerade av det udda musikaliska mötet.

Ryssland
Bastukvintetten är en känd grupp på den Göteborgska visscenen. I tio år har de tolkat visor av Vladimir Vysotskji. Eftersom medlemmarna är kompisar till mig så har jag sett dem uppträda vid många tillfällen. Själv är jag förtjust i klassisk rysk litteratur och har länge lekt med tanken att skriva en rysk låt som Bastukvintetten skulle kunna kompa mig på. Men om jag inte minns fel så började ”Ryssland” som en Christina Kjellsson-parodi. Jag försökte få med så mycket referenser till rysk litteratur som möjligt, men jag tror även jag kom med själv på ett hörn. Ruslan är en äkta ryss som irrat sig in i de göteborgska viskretsarna, och jag bad honom översätta refrängen. Tyvärr kunde han inte vara med när vi repade, så vi tvingades lära oss den ryska texten direkt i studion. Efter en tjugominuters något förvirrad språklektion var det dags för tagning. Det hela underlättades inte av att Ruslan hade bråttom iväg och att hans hund sprang lös omkring i studio. Men vi lyckades i alla fall fästa en version på band, och Ruslan konstaterade innan han skyndade iväg att den rätta ryska kaoskänslan hade infunnit sig i studion.

Musik
Jag skulle ha en spelning på Gillestugan i Göteborg den 16 april 2000. Veckorna innan var jag över i Greensboro i USA och jobbade, och jag tog med mig gitarren för att kunna repa. Eftersom det var den första större spelningen efter releasespelningen för Jag skulle ha lyssnat på Kvällsekot kände jag för att komma med någonting nytt som pekade framåt. Jag hade just skrivit en refräng med en engelsk leksakstext, och hoppades kunna skriva en svensk text och ha låten klar till Gillestugan. En textidé som legat och malt länge var en formulering om ”sprickor i språket” som jag tyckte borde gå att utveckla. En variant löd så här:

Vi drog våra valser och hycklade mod
tills luften var svärtad av skam.
Ur sprickor i språket kröp sanningar fram
som växande blommor av blod.

Tyvärr kom jag ingen vart med det spåret, men under veckorna i USA fick jag så sakteliga till det som blev refrängen på ”Musik”. Den slutgiltiga varianten skev jag på en servett på restaurangen Wild Magnolia. Jag kom hem till Sverige dagen innan spelningen, och på grund av tidsomställningen hade jag svårt för att sova. Efter att ha legat och rullat en bra stund gick jag upp och skrev verserna på väldigt kort tid. På morgonen satte jag musik till dem, och på kvällen testade vi låten på Gillestugan. Det är en rätt knepig ackordföljd, och tyvärr tappade vi bort oss rejält, så det blev ingen lyckad premiär.

Hopptorn
Som så många andra låtar började ”Hopptorn” med att jag satt och lekte. Jag skrev en idiottext som gick så här:

Jag äter pizza måndag, onsdag, fredag.
Du reser till Neapel några dar.
Jag stannar här med vinterregn och leda.
Endast Sverige svenska pizzor har.
Jag undrar om du badar eller tänker på mig nu.
Jag skriver på en kärleksdikt i Word 97.
Jag äter pizza måndag, onsdag, fredag
och undrar om du tänker på mig nu.

Det blev ytterligare några verser i samma stil innan jag började skriva något vettigt. Versen om att lära sig cykla var den första. Sen försökte jag skriva fristående verser som alla skulle utgå från ett minne och innehålla någon form av utvecklingssteg. Jag fick kämpa rätt länge innan jag fick ihop det och kunde knyta samman låten.

Räta linjens ekvation
Formmässigt är ”Räta linjens ekvation” något av ett experiment och ett försök att gå utanför det vanliga visformatet. Den är till stora delar skriven under min och Marias bröllopsresa i Italien. Kanske inte direkt den romantiska låt man borde skriva i ett sånt läge, men har man en låt på gång är det inte så mycket man kan göra åt saken.

Det finns lite spår av Wilhelm Ekelund i ”Räta linjens ekvation”. Jag läste honom i samband med att jag skrev låten. Både hans tankar och tillspetsade sätt att formulera sig fascinerar mig. Kanske har jag även blivit inspirerad av Birger Sjöberg och hans ”Av raka linjen” i Kriser och Kransar.

Vid inspelningen hade vi inte gjort klart hur vi skulle sluta, så vi hamnade i ett evighetsjam som fortsatte ända tills rullbandet tog slut. Vi klippte bort en bit mitt i, men slutet är kvar och man kan höra hur musiken trasas sönder innan bandet tar slut. Från början spelade vi in med kontrabas, men det blev lite tunt så vi fick kalla in Petter Eriksson som fick lägga en tyngre elbas. Martin Gabriel spelade ett solo vid första tagningen, och sen fick han lägga ytterliggare en fem sex hela solon som Michael sen trixade med så att de skulle slingra sig runt varandra.

Minnen
Liksom ”Hopptorn” bygger ”Minnen” på några fristående minnen. Första versen, om sommarn jag lärde mig gå, är för tidigt för att vara ett minne. Men det finns ett underbart uppslag i mitt gamla fotoalbum från första sommaren där jag ser otroligt lycklig ut på alla bilder. Uppslaget skymtar på en av bilderna i konvolutet. Jag är förtjust i Fredriks arrangemang. Ibland kan jag önska att jag kunde göra en hel skiva i den här stilen.

Inte mitt liv
En frustrationslåt och ett försök att sparka mig själv i baken. När jag skulle lägga sången tyckte Michael att det blev alldeles för mesigt fast jag tog ut svängarna mer och mer. Till slut hade jag hetsat upp mig på riktigt och stod och viftade och var fly förbannad.